Millencolin turns 20!
I fredags bar det iväg till Pennybridge och Millencolins tvådagars födelsedagsfestival. En riktigt trevlig tillställning vill jag lova, trots regn och rusk. Säkert två av de bästa spelningarna någonsin med Millencolin! Jag stod i publikhavet när The Hives, Danko Jones och Millencolin spelade, resten av banden fick klara sig utan mig.
Först ut av dessa var The Hives på fredagkvällen. Har sett Fagersta-bandet vid ett tidigare tillfälle och då blev jag faktiskt besviken med tanke på att bandet ska vara ett liveband av rang. Denna gången hade jag sänkt mina förväntningar en aning och denna gången var dom bra, riktigt bra! Fullt ös från första början och en riktigt härlig moshpit som sig bör.
Andra kvällen invigdes för min del av Danko Jones. Riktigt bra musik gör dom canadickerna. However... Mr.Danko snackar alldeles för mycket och alldeles för mycket skit mellan låtarna och under låtarna. Stundtals är det riktigt irriterande och det blir inte bättre av att det till stor del är samma snack som han kört det senaste året. Hade han skippat snacket och lagt till 5 låtar istället så hade det varit en riktigt bra spelning.
50 låtar! Det innebar många gamla godingar som jag aldrig fått uppleva live. Finns så många guldkorn från dessa två kvällar, men jag ska försöka plocka ut några som stack ut lite mer. The Ballad var helt magisk första kvällen med Nikola ensam på scenen och allsång från hela publiken. Kemp var sjukt mäktig med musikvideon syncad i bakgrunden och en akustisk cover på Softworld fick publiken att koka andra kvällen. Da strike var ju bara helt enorm!
Millencolin gav sin kärlek till Örebropubliken och fick den mångfalt tillbaka. Tack som fan för 20 år av grym musik, nu hoppas vi på 20 till!
Först ut av dessa var The Hives på fredagkvällen. Har sett Fagersta-bandet vid ett tidigare tillfälle och då blev jag faktiskt besviken med tanke på att bandet ska vara ett liveband av rang. Denna gången hade jag sänkt mina förväntningar en aning och denna gången var dom bra, riktigt bra! Fullt ös från första början och en riktigt härlig moshpit som sig bör.
Andra kvällen invigdes för min del av Danko Jones. Riktigt bra musik gör dom canadickerna. However... Mr.Danko snackar alldeles för mycket och alldeles för mycket skit mellan låtarna och under låtarna. Stundtals är det riktigt irriterande och det blir inte bättre av att det till stor del är samma snack som han kört det senaste året. Hade han skippat snacket och lagt till 5 låtar istället så hade det varit en riktigt bra spelning.
Avslutande band både på fredagen och lördagen var självklart Millencolin. Och satan i gatan vilka spelningar! 25 grymma låtar på fredagen och 25 andra, minst lika fantastiska, låtar på lördagen. Hur många band fixar det?? På fredagen stod vi längst fram vid staketet och bara njöt av stämmningen och energin, lite sämre ljud där tyvärr. På lördagen backade vi bak några steg bakom den enorma cirkelpiten som bildades på uppmaning av Nikola. Där bak var ljudet klockrent!
50 låtar! Det innebar många gamla godingar som jag aldrig fått uppleva live. Finns så många guldkorn från dessa två kvällar, men jag ska försöka plocka ut några som stack ut lite mer. The Ballad var helt magisk första kvällen med Nikola ensam på scenen och allsång från hela publiken. Kemp var sjukt mäktig med musikvideon syncad i bakgrunden och en akustisk cover på Softworld fick publiken att koka andra kvällen. Da strike var ju bara helt enorm!
Millencolin gav sin kärlek till Örebropubliken och fick den mångfalt tillbaka. Tack som fan för 20 år av grym musik, nu hoppas vi på 20 till!
The Ballad... The magiskt!
For Monkeys!
Kommentarer
Trackback
