Kent - Jag är inte rädd för mörkret




Kent – Jag är inte rädd för mörkret



Bergochdalbana! Det är ordet jag skulle sammanfatta mina känslor kring denna platta med.

Det började med att jag kände mig mer eller mindre likgiltig inför att Eskilstunas stolthet skulle släppa ett nytt album, inget jag varken såg fram emot eller bävade för. Sen presenterade dom sin första singel, 999, och jag kände ganska omedelbart att, OJ! nu är det fan något riktigt bra på gång!

Skivan kom och jag lyssnade igenom den en gång, kände hmmmm.. Lyssnade igenom den ett par gånger till och vässade fogsvansen, för nu skulle den sågas totalt. Den kändes platt, kontrastlös och tråkig.. framförallt tråkig.

Men jag vågade inte riktigt spänna fast den i skruvstädet än. Någonstans i bakhuvudet visste jag att jag haft precis samma känslor för några av de som idag är mina absoluta favoritskivor, ofta dom man haft högst förväntningar på innan. Den kan väl få några varv till på sig att bevisa sig värdig. 

Nu har jag lyssnat på den långt fler gånger än RKI (rekommenderat kent intag) och den växer och växer för varje gång. Den har klättrat ordentligt och nu är det nog dags att ge den ett betyg innan den får mer än den förtjänar.

Kan fortfarande tycka att enstaka låtar är ganska intetsägande, men merparten är riktigt bra, och samtliga är galet välgjorda och genomarbetade. Petroleum är den som låter mest Kent, Jag Ser Dig gillar jag skarpt, Isis & Bast har grymt sköna verser och Beredd På Allt är tung som fan.. fastnar direkt.

Klart godkänt av Jocke II Berg med akompanjemang! 


BETYG 3/5




Kent
Kent


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0