Deportees på Debaser Malmö
Deportees spelning på sköna debaser igår höll vad den lovade och lite till. På något otroligt sätt lyckas dom med konststycket att packa ner det polerade och noggrant genomarbetade soundet på skivan, ta med det till scenen och leverera det på ett minst lika snyggt sätt.
De flesta låtarna som spelades var från nya skivan Islands & Shores men dom kryddade även med guldkorn från tidigare skivor, till och med debutsingeln Arrest Me 'Til It Hurts spelades vilket uppskattades mycket av publiken. På ett väldigt smart sätt byggde dom upp stämningen under kvällen och dom avslutade första akten med de två stora hitsen från nya albumet, först The Doctor In Me och sedan titelspåret och första singeln Islands & Shores. Redan då kände man hur stämningen i lokalen vibrerade och när dom sedan kom tillbaka in och brände av Turn BackTime för att sedan avsluta kvällen med fantastiskt vackra och mäktiga A Heart Like Yours In A Time Like This var kvällen komplett.
Jag och många med mig lämnade lokalen med en skön känsla i kroppen och jag har svårt att tänka mig att någon var besviken. Det kanske var första gången jag såg dessa sköna norrlänningar, men definitivt inte sista!
Men nu började jag egentligen i fel ände för innan deportees klev på scenen ägdes den av ett mycket, mycket intressant band, Winhill/losehill. Deras musik påminde mycket om Deportees men hade ytterligare en dimension i form av en smörgåsgrill och en planka. Ser väldigt mycket fram emot deras debutskiva som är på gång, i februari är det sagt att den ska släppas.
Så sammanfattningsvis, en riktigt bra kväll med en kvalitetsspelning signerad Deportees och ett härligt fynd a la Winhill/losehill. En liten guldstjärna till ljudkillen som trots den lilla lokalen lyckades förbannat bra med att balansera alla xylofoner, lutor, ukuleles, trummor, gitarrer, smörgåsgrillar och andra udda men underbara instrument!
Ciao for now!
De flesta låtarna som spelades var från nya skivan Islands & Shores men dom kryddade även med guldkorn från tidigare skivor, till och med debutsingeln Arrest Me 'Til It Hurts spelades vilket uppskattades mycket av publiken. På ett väldigt smart sätt byggde dom upp stämningen under kvällen och dom avslutade första akten med de två stora hitsen från nya albumet, först The Doctor In Me och sedan titelspåret och första singeln Islands & Shores. Redan då kände man hur stämningen i lokalen vibrerade och när dom sedan kom tillbaka in och brände av Turn BackTime för att sedan avsluta kvällen med fantastiskt vackra och mäktiga A Heart Like Yours In A Time Like This var kvällen komplett.
Jag och många med mig lämnade lokalen med en skön känsla i kroppen och jag har svårt att tänka mig att någon var besviken. Det kanske var första gången jag såg dessa sköna norrlänningar, men definitivt inte sista!
Men nu började jag egentligen i fel ände för innan deportees klev på scenen ägdes den av ett mycket, mycket intressant band, Winhill/losehill. Deras musik påminde mycket om Deportees men hade ytterligare en dimension i form av en smörgåsgrill och en planka. Ser väldigt mycket fram emot deras debutskiva som är på gång, i februari är det sagt att den ska släppas.
Så sammanfattningsvis, en riktigt bra kväll med en kvalitetsspelning signerad Deportees och ett härligt fynd a la Winhill/losehill. En liten guldstjärna till ljudkillen som trots den lilla lokalen lyckades förbannat bra med att balansera alla xylofoner, lutor, ukuleles, trummor, gitarrer, smörgåsgrillar och andra udda men underbara instrument!
Ciao for now!
Kvällens känga får väl jag själv ta emot som glömde stoppa i minneskortet i kameran. Tur att Erik da man såg till att kvällen förevigades!
Kommentarer
Trackback
